En av livets rikedomar

Finns det något godare än hemmagjord saft och sylt? När fabrikanterna fyller ut sin sylt med äppelmos så blir hemmagjord så mycket godare. Så en dag mitt i regnet trotsade vi vädrets makter och plockade 2 liter skogshallon och 5 liter svarta vinbär. Trots att vi var dyblöta när vi kom in kände vi oss förunderligt lycklig. För när syltkokets väldoft spred sig i huset kände jag mig rikare än jag gjort på länge. Med välfyllt skafferi och vedföråd vet vi att vi varken behöver gå hungrig eller frusna. Nu väntar jag bara på att våra äpplen skall mogna så att vi kan musta, sylta och koka äppelmos. Dessutom har de första kantarellerna siktats i omgivande skogar. Tänk vilken underbar höst vi går till mötes!

- Vad är livets rikedomar för dig?!

En Bumling som ger mig huvudbry

Har tagit semester, varit lat och hållit mig borta från bloggvärlden under sommaren. Har för den sakens skull inte legat på latsidan. Tiden har fyllts med folk på besök, auktioner, planterande och att njuta av vår första sommar på Rönnings. Men skall bättra mig på skrivfronten för med hösten kommer energin för att skriva förhoppningsvis tillbaka. Det måste den göra eftersom jag nu börjar en ettårig skrivarutbildning. Jo det är sant. Skall tillbaka till skolbänken igen efter att hållit mig borta i över 10 år. Så med utbildning kommer flytt. Det innebär alltså att jag nu skall göra slag i saken och med beviljad tjänstledighet flytta upp till Rönnings på heltid. Sambon bor redan där sedan i vintras så vi har ju snarare varit särbo det senaste halvåret. Så just nu flyttstylas det i lägenheten och denna vecka skall den ut på annons. Skall erkänna att det är lite nervöst om vi får den såld och till vilket pris? Men det är väl bara att flyta med så får mäklaren göra rätt för sitt gage.

När jag stylar och fixar i lägenheten ser jag den plötsligt i ett annat ljus. Saker får liksom ett annat utseende. Som Bumlinglampan på bilden. Ett auktionsfynd i sommras för 25 kr - ingen annan ville ha den! Köpte den med tanken på att jag kan sälja den vidare. Det är ju trots allt en klassiker. Visste iofs inte när jag ropade om den var äkta eller en kopia men när köpet var klart och jag vände på den så stod den enda äkthetsstämpel jag behövde - "Atelje Lyktan". När vi släpat ner den till lägenheten och den kom på plats, tände den så börjar min bild av denna "klump" förändras. Är den inte lite mysig sin lite klumpigt bulliga form? Så nu blir jag inte klok på om den skall behållas eller säljas?!

- Vad tycker du?! Är den charmig eller helt enkelt gräsligt hopplös?!

Kan en mygga skydda mot mygg?

Vissa små saker finner direkt sin plats i hjärtat. Som denna lilla turmygga. Det var iallfall vad expediten kallade den. Jag tror att det är det en amulett mot myggors härjningar. Därför skall den få ligga i fönstret innanför ytterdörren och stoppa de små blodsugarnas jakt på vårt blod. För jag fruktar att i vattengölar runt Rönnings ligger just nu en trillion mygg och väntar på att kläckas! För dessa är mitt blod en absolut delikatess så alla medel för att stoppa deras framfart mottages tacksamt! Turmyggan görs av Karin Eriksson och säljs i hennes butik Manos på Överjärva gård där du hittar fler underbara ting.

Sätter en syrenhäck

De säger att nöden är uppfinningarnas moder, då måste tom plånbok vara återvinningarnas moder. I brist på likvida medel gör jag små experiment och hoppas på det bästa. I helgen upptäckte jag en förvildad koloni av syrener under den stora lönnen. Då jag inte vill ha några andra växter där - än möjligtvis en klematis - bestämde jag mig för att chansa på att syrener går att flytta. Har alltså ingen aning om syrener överlever en flytt, men tycker det är värt en chansning. Syrenen skall nämligen få tjäna nytt syfte som häck. Finns det något sommrigare än en slingrande syrenhäck längs en liten grusväg. Det är iallfall vad jag vill skall möta oss på väg hem till Rönnings. Så sagt och gjort skred omedelbart till verket. Slet som ett djur i ett par timmar. Grävde och drog upp syrenens rötter. Svettig med händer fulla av skavsår studerade jag det slutgiltiga resultatet. I en mjuk böj följer 15 små syrenplantor grusvägen. Nu återstår bara att låta de etablera sig tillräckligt länge för att se om resultatet är lyckat. Är det lyckat så väntar "bara" ca 40m till att sätta syrener på! Tanken svindlar, tänk om 40 år när jag lagt näsan i vädret så vajar en syrenhäck längs vägen till Rönnings!

Hjärtligt pyssel

I väntan på bättre väder plockar jag fram penslar och färg. På en gård finns nämligen lika många inne- som uteprojekt. Känns nästan som när jag var barn och fyllde köksbordet med mina vattenfärger. Enda skillnaden är att dagens färger och penslar är dyrare och jag är själv tvungen att ta reda på oredan efteråt. Mamma vittnar gärna om mina sämre egenskaper att ta reda på mitt pyssel som barn. Målar nu ett hjärta som på 80-talet fått en lite för färgglad tolkning av kurbitsmålning. Hjärtat har mamma donerat och NEJ det är inte jag som förärat henne det som barn utan en arbetskamrat. Därför målar jag helt osentimentalt över kurbitsen med en vacker pärlgrå linoljefärg. Hjärtat kommer nu tjäna som förvaring för hjärtligt obetalda räkningar.

Solstol för snöväder

Fick förra veckan för mig att jag ville ha ett par klassiska gamla solstolar. Såna som man fäller upp med risk för klämda fingrar. Surfade lite på nätet för att se om det gick att hitta. Men kammade noll, inte ett enda exemplar stod att finna! Så bordlade önskemålet tillsvidare. Förr eller senare dyker det väl upp ett par. Denna gång dök de upp väldigt förr, närmare bestämt tre dagar senare! Under ett snabbt ärende i stan tog vi vägen förbi Erikshjälpen. Precis innanför dörren stod stolarna och väntade! Sambon såg mina giriga ögon och sa:
- Köp allihop (underbara man)!
Sagt och gjort, slog till och köpte alla 4 - 2 stora och 2 små. 200 kr fattigare men ett leende från öra till öra rikare åkte vi hem. Tyvärr hade vi inte lika tur med vädrets makter. Så fort vi kommit hem, slagit upp stolarna började stora snöflingor falla! Får väl roa mig med att uppdatera stolarna till "solstol 2.0" i väntan på bättre väder!

Äntligen en Hälsingebock

Skall man nämna en symbol för Hälsingland så kommer många säga Hälsingebocken. Dess ursprung är höljt i dunkel men varje sann Hälsing ger bocken en speciell plats i hjärtat. Själv drömde jag länge om att tatuera in den på armen och kanske är det inte för sent eftersom min bror håller på att bli tatuerare. Inte fullt så drastiskt är att placera den på husfasaden och det finns de som vittnar om att den skådats på hus 700 mil från Hälsingland! Själv behöver jag inte gå längre än till köksbordet för att möta mina bockar. För dessa darlingar fann vägen till Rönnings via samlarmässan. Köpte paret till min mammas förskräckelse som tyckte de var fula - själv tycker jag de är charmigt kultiga. Så fort jag betalat sa en annan villig spekulant att hon skulle köpt de om inte jag slagit till. Nu saknas bara en Hälsingebock på fasaden och att sambon skriver sig i Hälsingland så kommer jag snart dela säng med en också!

Lillebror fortsätter hjälpa

Här är den lilla pallen som fyndades på auktion. Praktisk med lock och förvaringslåda. På bilden är "lillebror" åter igen på gång att hjälpa till på sitt eget lilla vis. Tydligen tycker han att pallen bör smyckas med en kotte. Vet inte om jag är lika såld på idén. Lockar inte att sätta mig på pallen och s a s upptäcka en kotte i kotten (pardon the french). Tänker osökt på Lill Lindfors ekivoka visa Igelkottaskinn...

När livet tar en ny vändning - återanvändning

Vet inte om det är åldern, flytten till landet eller medias ständiga varningsrapporter som får oss att se över vårt sätt att leva. Lockas inte bara av att köpa begagnat utan även återanvända det jag redan har hemma. Istället för att kassera återanvända för nya syften. Som foderlådorna i ladan. Behövde platsen till annat. Kom då på idén att vi kanske kunde återanvända de för kompost. Förmodligen är de inte alls regelmässiga. Kanske kommer jag en dag skratta åt mina nybörjarförsök i kompostodling. Men just nu nöjer jag mig med tanken på en fix och färdig kompostbehållare för minimum insats och noll kronor investerat. Sambon å sin sida nöjer sig med att konstatera att en gammal trotjänare (traktorn) äntligen har kommit till nytta!

Auktioner får pulsen att rusa

Bland det roligaste jag vet är att gå på auktion. Pulsen börjar höjas redan när jag läser annonsen. Denna gång i det lilla samhället Arbrå. Där brukar man kunna göra fynd, så förväntningarna är högt ställda. Väl på plats söker jag snabbt av lokalen efter intressanta föremål. Ser inget "måste-ha" men flera intressanta saker. Efter två timmars auktion har jag missat griskannan, och de kinesiska vaserna men väl åkt hem med tre fina impulsköp. För den löjligt låga summan av 100kr kommer jag hem med en liten lavoar, en pall och en gammal badrumsvåg. Lavoaren och pallen kräver lite omvårdnad men med endast 20+40 kr spenderade kan man köpa mycket linolja. Vågen - av den gamla typen de brukade ha på sjukhus - hittar direkt sin plats i badrummet. Då inser jag plötsligt mitt misstag. Nu går det inte längre att skylla på att vi inte har någon våg!

Med en hjälpande tass

Ibland får man hjälp från de mest oväntade håll. Men fråga är om inte hjälpen jag fick vid förra helgens påtande i trädgården snarare var en björntjänst. Så fort jag började gräva dök en vältuggad boll upp i gropen jag grävt, eller på plantan jag just planterat. Stora bruna ögon studerade mig intensivt och väntade ivrigt på nästa steg. De stora bruna tillhör "lillebror", som vi med en stor portion kärlek kallar svärmors hund. I väntan på en egen "lillebror" (vi talar tyst om det faktum att han faktiskt är en hund) brukar han besöka oss till allas glädje - inte minst svärmor som då får sovmorgon. Men något barnarbete är det inte att tala om för föga är de sysslor han bidrar med. För alla som någon gång grävt i rabatten och fått en hjälpande tass, vet att med schäfrar till hjälp blir genvägar snarare senvägar.

Några små fiiiings

Var på samlarmässa och vad passar väl en samlare bättre? Hittade flera pryttlar som min engelska vännina troligtvis skulle kallat "fiiiings" - hon har en riktig engelsk arbetarstads dialekt. Slog till på en korg, ett par ljustakar och så detta lilla pennskrin som på nått sätt symboliserar allt det jag försöker skapa på Rönnings. Älskar formen och den handmålade blomdekoren slingrande längs skrinets sidor. Lite kantstött och slitet av åren men fortfarande med vacker färg. Känner på mig att den mer än en gång kommer vägleda mig i min mission att göra Rönnings till ett blommigt grönskande paradis.

Sjunger långsamhetens lov

Finns det någon bättre medicin för en stressad storstadssjäl än att måla med riktig linoljefärg? Att måla med linoljefärg tar tid! Varje strykning skall torka i 2-3 dagar och det krävs minst 3 strykningar. Eller som expediten på Gysinge byggvård sa:
- När du tror att det är färdigt för nästa strykning, vänta en dag till!
Dessutom är den ganska tungjobbad. Varje lager skall jobbas in med en grov pensel. Får nästan kramp i händerna av att måla de nya trädgårdsmöblerna och jag älskar varje minut. Just för att det inte är någon idé att stressa! Bara att öppna en burk linoljefärg är en njutning. Det känns direkt att det här är naturligt. Inte nytt och miljöfarligt utan bara färg, som man späder med ren kallpressad linolja. När jag står där och jobbar lovar jag mig själv att jag aldrig mer måla med snabbtorkande, miljöfarliga färger. Hädanefter blir det bara målning som tar tid - för det mår både jag och naturen bra av!

När dynga blir till guld!

Det är planeteringstider och ute i ladan står pallkragar och väntar på färg och innehåll. Enda abret är att jag insåg att jag knappast kommer ha råd med frön OCH jord till 8 palkragar. Jord är dyrt vilket jag insåg när jag gick på det lokala trädgårdscentret! Att fylla alla kragar skulle förmodligen gå på ett par tusen och av någon anledning så lockar möjligheten att t ex köpa utemöbler mer än jord! Måste hushålla på resurserna när vi dras med två boenden. Därför får man lov att prioritera de större utgifterna. Så det här med jord blir en klurig fråga. Går runt husknuten och kollar på de uppgrävda högarna som ligger vid ladans kortsida. Hmm, inte att tänka på att använda den sorgligt grusiga leran. Men så talar jag med grannen (underbara kvinna) som påpekar att jag borde kolla de överväxta högarna bakom ladan som borde bestå av välbrunnen dynga. Är lite tveksam men senare när skall dika ur lite sura diken, bestämmer jag mig för att syna högarna lite närmare. Och döm om min förvåning, de två kullarna består av den mest lättgrävda mylla. I varje spadtag ringlar en mask. Färgen är precis så där mustigt mörkbrun som perfekt planteringsjord skall vara. Ser ut som den finaste "köpejord" och lyckligt konstaterar jag att landsbygdens vinstlotter är något helt annat än de man finner i en storstad. Aldrig hade jag väl trott att en dynghög skulle fylla mig med sådan glädje!

Missanpassad hyresgäst

Känner mig lite som en "Alien in NY" genom att jag inte kunna flytta till Hälsingland på heltid. Lite sådär på fel ställe i tillvaron. Därför blev jag så glad när jag imorse hittade en stor Mistel i trädet utanför vårt hus. Det som jag trott var ett skatbo var snarare en missanpassad hyresgäst. Precis som jag när man tänker efter, anpassad för ett varmare klimat, Misteln ett sydländskare och jag ett lantligare! För mig blir det en vacker symbolik (eftersom det dessutom är andra gången den dyker upp på kort tid). För varje litet spår av natur i storstaden skänker mig lindring. Kan vara en skata, en hare eller varför inte en Mistel. Individer som alla hör hemma någon annanstans men som lyckats anpassa sig till rådande omständigheter och överleva. Precis som jag! Men f-n vet om inte Misteln skulle trivas bättre på Frankrikes sydkust än en Norrförort i Stockholm?!
- Vad tro du?

Dagens fynd

Ibland uppstår en överraskande symetri när man placerar ihop saker. Som när jag fotade dagens fynd. Till min förvåning funkade de ganska bra ihop. Trots att skålen är inspirerad av Asien och tyget bär 50-talets formspråk. Kanske får omvärdera tanken att ha skålen som fågelbad och använda den som fruktskål istället. Tyget skall iallafall användas till en gardin i lägenheten. Vi har just nu två boenden (Rönnings och en lägenhet) men håller på att avveckla det ena, lägenheten i Stockholm. Håller på att fräscha upp lägenhetens kök och behöver en passande gardin, hittade denna styvbit på Åhléns som kommer göra sig perfekt till husets funkisdetaljer från 1954. Så om någon är intresserad av en 3-rums lägenhet i Norrförort så är det bara att höra av sig! Själv skall jag flytta till den plats där mitt hjärta hör hemma - Hälsingland och gården Rönnings!
- Vart hör ditt hjärta hemma?

All kärlek går inte att förklara

Viss kärlek är ögonblicklig och slår som en spark rakt i solar plexus. Så finns det kärlek som liksom smyger sig på, hänger sig kvar och växer i styrka. Så tror jag det är med denna skål jag köpte på lunchen. Kände mig lite shoppingsugen och slank in på Åter vinnarna. Blicken sökte av av porslinsavdelningen, plötsligt fångade något mitt intresse. En skål, ca 30cm i diameter med stiliserade tranor och ornament. Gjord i keramik med detaljer som får mig att tänka på asien. Först såg jag de lugna färgerna som stack ut bland allt det bjärta 80-tals porslinet. Kikade, tvekade, satte tillbaka den på hyllan. Men något tvingade mig tillbaka för att hosta upp de 30:- som skålen kostade. Lämnade butiken utan att veta vad jag skulle ha den till. Bestämde jag mig för att gå ner till koloniområdet Tanto för lite vårinspiration. Fotade skålen och så plötsligt slog det mig. Så självklart! Jag hade köpt ett vattenbad till våra fåglar, vad kan vara mer passande än en skål med flygande tranor?! Dessutom ingår just tranan i kommunens stadsvapen. Ibland köper vi tveksamma saker, men som med tiden hittar sin plats i tillvaron och blir till älskade klenoder.
- Vilket är ditt mest tveksamma köp som du nu inte kan, eller vill vara utan?

På nattygsbordet just nu

På trädgårdsmässan i Älvsjö passerade jag Gysinge byggnadsvårds monter. Köpsugen gick jag därifrån med deras katalog för 99:-! Var först lite skeptisk till att betala för deras katalog. Tyckte de förklädde att det var en katalog med att kalla den "Handbok". Men väl hemma förstod jag varför, för maken till välgjord katalog...förlåt handbok är det sällan man ser. Fullproppad med vetskap, klokheter och hemma-hos reportage har jag fått ny kunskap och inte minst inspiration. Nu är jag ännu mer inställd på att listverken i huset skall vara grå och att alla strömbrytare skall bytas ut till kopior av gamla i bakelit. Alla färger skall vara naturliga och framställd enligt gamla metoder. För är det något man inser när man bläddrar i "Handboken" så är det att gamla metoder ger vackra och hållbara resultat. Flera av sommarens utflykter kommer gå till den lilla bruksbyn Gysinge för att besöka byggvårdsbutiken på plats. Tills dess besöker jag deras webbplats och webbutik och drömmer om valvformade fönster och pardörrar från 1700-talet. Någon annan som varit där eller på annan byggnadsvårdsbutik?

Can pigs fly?!

Var vad jag frågade mig när den här lilla figuren hittade sin väg till vårt hem. Efter en dag av motgångar behövde jag något som påminde mig om att det omöjliga är möjligt. Passerade en liten blomsteraffär med "The flying pig" i fönstret. Tänkte att finns det en formgivare som porträtterat en flygande gris, så måste det omöjliga vara möjligt. Så pengar och gris bytte ägare och plötsligt var Rönnings en flygande-ljuslykta-gris rikare. Vid en googling såg jag att en flygande gris kallas "the icon of improbability" vilket i stort sett är mina tankegångar. Finns t o m en webbsida med en annan rolig liten figur. Men det var inte förrens sambon fick syn på den lille gynnaren och glatt utbrast:
- Åhhh, vilken fin! Han får mig att tänka på Pink Floyd´s Flying pig! Som han fick sin verkliga plats i våra hjärtan. Varje gång vi behöver påminna oss att klara det omöjliga, tänder man ett ljus i den flygande grisen. Låt så vara att vår gris behöver en hjälpande hand på sin flygande irrfärd. Men vem behöver inte det på vägen att möta motgångar?

Trycksaken är huvudsakliga samlarsaken

Måste erkänna en hemlig last, eller snarare en passion! Jag är en "sucker" för gamla tryck: etsningar, träsnitt och handkolorerat. Nästan uteslutande botaniska tryck. Har slarvat lite med djurtryck också, så vi kan väl säga biologiska motiv då! Har en nätt liten samling - senast i raden dessa 4 st för 100:-! Ett kap, men priserna kan variera avsevärt och jag köper bara de prisvärda, de jag har råd med. Helt otroligt att man kan få gamla tryck från 1700-1800-talet billigare än nya från IKEA!! Tänk alla som hanterat dem, tittat på dem genom århundraden! Förstå min glädje och oerhörda ödmjukhet när jag första gången besökte Linnés Hammarby. Tror det var där kärleken började. Hur han lite ovårdsligt (vanvördigt enligt vissa samtida tyckare) hanterat de handgjorda trycken genom att klistra upp dem på väggen för att han skulle kunna se dem så länge han levde. Skulle trycken ens överlevt om inte den store mästaren gjort så? Skall också låta de dyka upp lite varstans i mitt hem på väggar, möbler och i skafferiet. Kanske gör min egen varaiant av Florabyrån Linné, en ouppnåerlig Josef Frank skapelse som går för sexsiffriga belopp! Linné var en passionerad samlare och en sann livsnjutare. Kanske är det så att passionerade samlare också är livsnjutare?! Så du livsnjutare, vad samlar du på?