När dynga blir till guld!

Det är planeteringstider och ute i ladan står pallkragar och väntar på färg och innehåll. Enda abret är att jag insåg att jag knappast kommer ha råd med frön OCH jord till 8 palkragar. Jord är dyrt vilket jag insåg när jag gick på det lokala trädgårdscentret! Att fylla alla kragar skulle förmodligen gå på ett par tusen och av någon anledning så lockar möjligheten att t ex köpa utemöbler mer än jord! Måste hushålla på resurserna när vi dras med två boenden. Därför får man lov att prioritera de större utgifterna. Så det här med jord blir en klurig fråga. Går runt husknuten och kollar på de uppgrävda högarna som ligger vid ladans kortsida. Hmm, inte att tänka på att använda den sorgligt grusiga leran. Men så talar jag med grannen (underbara kvinna) som påpekar att jag borde kolla de överväxta högarna bakom ladan som borde bestå av välbrunnen dynga. Är lite tveksam men senare när skall dika ur lite sura diken, bestämmer jag mig för att syna högarna lite närmare. Och döm om min förvåning, de två kullarna består av den mest lättgrävda mylla. I varje spadtag ringlar en mask. Färgen är precis så där mustigt mörkbrun som perfekt planteringsjord skall vara. Ser ut som den finaste "köpejord" och lyckligt konstaterar jag att landsbygdens vinstlotter är något helt annat än de man finner i en storstad. Aldrig hade jag väl trott att en dynghög skulle fylla mig med sådan glädje!