En av livets rikedomar

Finns det något godare än hemmagjord saft och sylt? När fabrikanterna fyller ut sin sylt med äppelmos så blir hemmagjord så mycket godare. Så en dag mitt i regnet trotsade vi vädrets makter och plockade 2 liter skogshallon och 5 liter svarta vinbär. Trots att vi var dyblöta när vi kom in kände vi oss förunderligt lycklig. För när syltkokets väldoft spred sig i huset kände jag mig rikare än jag gjort på länge. Med välfyllt skafferi och vedföråd vet vi att vi varken behöver gå hungrig eller frusna. Nu väntar jag bara på att våra äpplen skall mogna så att vi kan musta, sylta och koka äppelmos. Dessutom har de första kantarellerna siktats i omgivande skogar. Tänk vilken underbar höst vi går till mötes!

- Vad är livets rikedomar för dig?!

En Bumling som ger mig huvudbry

Har tagit semester, varit lat och hållit mig borta från bloggvärlden under sommaren. Har för den sakens skull inte legat på latsidan. Tiden har fyllts med folk på besök, auktioner, planterande och att njuta av vår första sommar på Rönnings. Men skall bättra mig på skrivfronten för med hösten kommer energin för att skriva förhoppningsvis tillbaka. Det måste den göra eftersom jag nu börjar en ettårig skrivarutbildning. Jo det är sant. Skall tillbaka till skolbänken igen efter att hållit mig borta i över 10 år. Så med utbildning kommer flytt. Det innebär alltså att jag nu skall göra slag i saken och med beviljad tjänstledighet flytta upp till Rönnings på heltid. Sambon bor redan där sedan i vintras så vi har ju snarare varit särbo det senaste halvåret. Så just nu flyttstylas det i lägenheten och denna vecka skall den ut på annons. Skall erkänna att det är lite nervöst om vi får den såld och till vilket pris? Men det är väl bara att flyta med så får mäklaren göra rätt för sitt gage.

När jag stylar och fixar i lägenheten ser jag den plötsligt i ett annat ljus. Saker får liksom ett annat utseende. Som Bumlinglampan på bilden. Ett auktionsfynd i sommras för 25 kr - ingen annan ville ha den! Köpte den med tanken på att jag kan sälja den vidare. Det är ju trots allt en klassiker. Visste iofs inte när jag ropade om den var äkta eller en kopia men när köpet var klart och jag vände på den så stod den enda äkthetsstämpel jag behövde - "Atelje Lyktan". När vi släpat ner den till lägenheten och den kom på plats, tände den så börjar min bild av denna "klump" förändras. Är den inte lite mysig sin lite klumpigt bulliga form? Så nu blir jag inte klok på om den skall behållas eller säljas?!

- Vad tycker du?! Är den charmig eller helt enkelt gräsligt hopplös?!

Kan en mygga skydda mot mygg?

Vissa små saker finner direkt sin plats i hjärtat. Som denna lilla turmygga. Det var iallfall vad expediten kallade den. Jag tror att det är det en amulett mot myggors härjningar. Därför skall den få ligga i fönstret innanför ytterdörren och stoppa de små blodsugarnas jakt på vårt blod. För jag fruktar att i vattengölar runt Rönnings ligger just nu en trillion mygg och väntar på att kläckas! För dessa är mitt blod en absolut delikatess så alla medel för att stoppa deras framfart mottages tacksamt! Turmyggan görs av Karin Eriksson och säljs i hennes butik Manos på Överjärva gård där du hittar fler underbara ting.

Sätter en syrenhäck

De säger att nöden är uppfinningarnas moder, då måste tom plånbok vara återvinningarnas moder. I brist på likvida medel gör jag små experiment och hoppas på det bästa. I helgen upptäckte jag en förvildad koloni av syrener under den stora lönnen. Då jag inte vill ha några andra växter där - än möjligtvis en klematis - bestämde jag mig för att chansa på att syrener går att flytta. Har alltså ingen aning om syrener överlever en flytt, men tycker det är värt en chansning. Syrenen skall nämligen få tjäna nytt syfte som häck. Finns det något sommrigare än en slingrande syrenhäck längs en liten grusväg. Det är iallfall vad jag vill skall möta oss på väg hem till Rönnings. Så sagt och gjort skred omedelbart till verket. Slet som ett djur i ett par timmar. Grävde och drog upp syrenens rötter. Svettig med händer fulla av skavsår studerade jag det slutgiltiga resultatet. I en mjuk böj följer 15 små syrenplantor grusvägen. Nu återstår bara att låta de etablera sig tillräckligt länge för att se om resultatet är lyckat. Är det lyckat så väntar "bara" ca 40m till att sätta syrener på! Tanken svindlar, tänk om 40 år när jag lagt näsan i vädret så vajar en syrenhäck längs vägen till Rönnings!

Hjärtligt pyssel

I väntan på bättre väder plockar jag fram penslar och färg. På en gård finns nämligen lika många inne- som uteprojekt. Känns nästan som när jag var barn och fyllde köksbordet med mina vattenfärger. Enda skillnaden är att dagens färger och penslar är dyrare och jag är själv tvungen att ta reda på oredan efteråt. Mamma vittnar gärna om mina sämre egenskaper att ta reda på mitt pyssel som barn. Målar nu ett hjärta som på 80-talet fått en lite för färgglad tolkning av kurbitsmålning. Hjärtat har mamma donerat och NEJ det är inte jag som förärat henne det som barn utan en arbetskamrat. Därför målar jag helt osentimentalt över kurbitsen med en vacker pärlgrå linoljefärg. Hjärtat kommer nu tjäna som förvaring för hjärtligt obetalda räkningar.

Solstol för snöväder

Fick förra veckan för mig att jag ville ha ett par klassiska gamla solstolar. Såna som man fäller upp med risk för klämda fingrar. Surfade lite på nätet för att se om det gick att hitta. Men kammade noll, inte ett enda exemplar stod att finna! Så bordlade önskemålet tillsvidare. Förr eller senare dyker det väl upp ett par. Denna gång dök de upp väldigt förr, närmare bestämt tre dagar senare! Under ett snabbt ärende i stan tog vi vägen förbi Erikshjälpen. Precis innanför dörren stod stolarna och väntade! Sambon såg mina giriga ögon och sa:
- Köp allihop (underbara man)!
Sagt och gjort, slog till och köpte alla 4 - 2 stora och 2 små. 200 kr fattigare men ett leende från öra till öra rikare åkte vi hem. Tyvärr hade vi inte lika tur med vädrets makter. Så fort vi kommit hem, slagit upp stolarna började stora snöflingor falla! Får väl roa mig med att uppdatera stolarna till "solstol 2.0" i väntan på bättre väder!

Äntligen en Hälsingebock

Skall man nämna en symbol för Hälsingland så kommer många säga Hälsingebocken. Dess ursprung är höljt i dunkel men varje sann Hälsing ger bocken en speciell plats i hjärtat. Själv drömde jag länge om att tatuera in den på armen och kanske är det inte för sent eftersom min bror håller på att bli tatuerare. Inte fullt så drastiskt är att placera den på husfasaden och det finns de som vittnar om att den skådats på hus 700 mil från Hälsingland! Själv behöver jag inte gå längre än till köksbordet för att möta mina bockar. För dessa darlingar fann vägen till Rönnings via samlarmässan. Köpte paret till min mammas förskräckelse som tyckte de var fula - själv tycker jag de är charmigt kultiga. Så fort jag betalat sa en annan villig spekulant att hon skulle köpt de om inte jag slagit till. Nu saknas bara en Hälsingebock på fasaden och att sambon skriver sig i Hälsingland så kommer jag snart dela säng med en också!