Klarar mig inte utan Clara

Konservburksöppnaren "Röda Clara" har jag vuxit upp med. Hon känns nästan som en kär gammal släkting vid det här laget. Men inte den moderna lite kantiga modellen som Sigvard Bernadotte är mest känd för. Nej, en likadan som denna, röd/vit och lite bulligt svepande i formen. Får mig att tänka på en 50-tals bil. Den har gått i arv i generationer (mig veterligen iallfall 3) men har nu med sorg i hjärtat tvingats inse att den nog öppnat sin sista konserv. Hon har varit så sliten att den röda plastlisten fallit av, för att inte tala om färgen efter några vändor i diskmaskin. Så surfade jag på Tradera en dag, sökte på "Röda Clara" och se där var hon ju! Till ett mycket modest pris dessutom. La ett bud och så i fredags hämtade jag hem Clara igen! Nu skall hon få en väggplats i vårt skafferi. För det braiga med "nya" Clara är att hon faktiskt kom med en liten plåt som gör det möjligt att sätta henne på väggen igen - vilket "gamla" Clara tyvärr tappat bort på vägen. Så stor har min kärlek till Clara varit att jag behållit henne trots att hon har åkt i och ur en låda varje gång jag använt henne. Visst har vi väl såna saker lite till mans, som tappat en del av sin funktion men ändå får stanna. Vilken gammal pryl är det i ditt hem?