Missanpassad hyresgäst

Känner mig lite som en "Alien in NY" genom att jag inte kunna flytta till Hälsingland på heltid. Lite sådär på fel ställe i tillvaron. Därför blev jag så glad när jag imorse hittade en stor Mistel i trädet utanför vårt hus. Det som jag trott var ett skatbo var snarare en missanpassad hyresgäst. Precis som jag när man tänker efter, anpassad för ett varmare klimat, Misteln ett sydländskare och jag ett lantligare! För mig blir det en vacker symbolik (eftersom det dessutom är andra gången den dyker upp på kort tid). För varje litet spår av natur i storstaden skänker mig lindring. Kan vara en skata, en hare eller varför inte en Mistel. Individer som alla hör hemma någon annanstans men som lyckats anpassa sig till rådande omständigheter och överleva. Precis som jag! Men f-n vet om inte Misteln skulle trivas bättre på Frankrikes sydkust än en Norrförort i Stockholm?!
- Vad tro du?

Dagens fynd

Ibland uppstår en överraskande symetri när man placerar ihop saker. Som när jag fotade dagens fynd. Till min förvåning funkade de ganska bra ihop. Trots att skålen är inspirerad av Asien och tyget bär 50-talets formspråk. Kanske får omvärdera tanken att ha skålen som fågelbad och använda den som fruktskål istället. Tyget skall iallafall användas till en gardin i lägenheten. Vi har just nu två boenden (Rönnings och en lägenhet) men håller på att avveckla det ena, lägenheten i Stockholm. Håller på att fräscha upp lägenhetens kök och behöver en passande gardin, hittade denna styvbit på Åhléns som kommer göra sig perfekt till husets funkisdetaljer från 1954. Så om någon är intresserad av en 3-rums lägenhet i Norrförort så är det bara att höra av sig! Själv skall jag flytta till den plats där mitt hjärta hör hemma - Hälsingland och gården Rönnings!
- Vart hör ditt hjärta hemma?

All kärlek går inte att förklara

Viss kärlek är ögonblicklig och slår som en spark rakt i solar plexus. Så finns det kärlek som liksom smyger sig på, hänger sig kvar och växer i styrka. Så tror jag det är med denna skål jag köpte på lunchen. Kände mig lite shoppingsugen och slank in på Åter vinnarna. Blicken sökte av av porslinsavdelningen, plötsligt fångade något mitt intresse. En skål, ca 30cm i diameter med stiliserade tranor och ornament. Gjord i keramik med detaljer som får mig att tänka på asien. Först såg jag de lugna färgerna som stack ut bland allt det bjärta 80-tals porslinet. Kikade, tvekade, satte tillbaka den på hyllan. Men något tvingade mig tillbaka för att hosta upp de 30:- som skålen kostade. Lämnade butiken utan att veta vad jag skulle ha den till. Bestämde jag mig för att gå ner till koloniområdet Tanto för lite vårinspiration. Fotade skålen och så plötsligt slog det mig. Så självklart! Jag hade köpt ett vattenbad till våra fåglar, vad kan vara mer passande än en skål med flygande tranor?! Dessutom ingår just tranan i kommunens stadsvapen. Ibland köper vi tveksamma saker, men som med tiden hittar sin plats i tillvaron och blir till älskade klenoder.
- Vilket är ditt mest tveksamma köp som du nu inte kan, eller vill vara utan?

På nattygsbordet just nu

På trädgårdsmässan i Älvsjö passerade jag Gysinge byggnadsvårds monter. Köpsugen gick jag därifrån med deras katalog för 99:-! Var först lite skeptisk till att betala för deras katalog. Tyckte de förklädde att det var en katalog med att kalla den "Handbok". Men väl hemma förstod jag varför, för maken till välgjord katalog...förlåt handbok är det sällan man ser. Fullproppad med vetskap, klokheter och hemma-hos reportage har jag fått ny kunskap och inte minst inspiration. Nu är jag ännu mer inställd på att listverken i huset skall vara grå och att alla strömbrytare skall bytas ut till kopior av gamla i bakelit. Alla färger skall vara naturliga och framställd enligt gamla metoder. För är det något man inser när man bläddrar i "Handboken" så är det att gamla metoder ger vackra och hållbara resultat. Flera av sommarens utflykter kommer gå till den lilla bruksbyn Gysinge för att besöka byggvårdsbutiken på plats. Tills dess besöker jag deras webbplats och webbutik och drömmer om valvformade fönster och pardörrar från 1700-talet. Någon annan som varit där eller på annan byggnadsvårdsbutik?

Can pigs fly?!

Var vad jag frågade mig när den här lilla figuren hittade sin väg till vårt hem. Efter en dag av motgångar behövde jag något som påminde mig om att det omöjliga är möjligt. Passerade en liten blomsteraffär med "The flying pig" i fönstret. Tänkte att finns det en formgivare som porträtterat en flygande gris, så måste det omöjliga vara möjligt. Så pengar och gris bytte ägare och plötsligt var Rönnings en flygande-ljuslykta-gris rikare. Vid en googling såg jag att en flygande gris kallas "the icon of improbability" vilket i stort sett är mina tankegångar. Finns t o m en webbsida med en annan rolig liten figur. Men det var inte förrens sambon fick syn på den lille gynnaren och glatt utbrast:
- Åhhh, vilken fin! Han får mig att tänka på Pink Floyd´s Flying pig! Som han fick sin verkliga plats i våra hjärtan. Varje gång vi behöver påminna oss att klara det omöjliga, tänder man ett ljus i den flygande grisen. Låt så vara att vår gris behöver en hjälpande hand på sin flygande irrfärd. Men vem behöver inte det på vägen att möta motgångar?

Trycksaken är huvudsakliga samlarsaken

Måste erkänna en hemlig last, eller snarare en passion! Jag är en "sucker" för gamla tryck: etsningar, träsnitt och handkolorerat. Nästan uteslutande botaniska tryck. Har slarvat lite med djurtryck också, så vi kan väl säga biologiska motiv då! Har en nätt liten samling - senast i raden dessa 4 st för 100:-! Ett kap, men priserna kan variera avsevärt och jag köper bara de prisvärda, de jag har råd med. Helt otroligt att man kan få gamla tryck från 1700-1800-talet billigare än nya från IKEA!! Tänk alla som hanterat dem, tittat på dem genom århundraden! Förstå min glädje och oerhörda ödmjukhet när jag första gången besökte Linnés Hammarby. Tror det var där kärleken började. Hur han lite ovårdsligt (vanvördigt enligt vissa samtida tyckare) hanterat de handgjorda trycken genom att klistra upp dem på väggen för att han skulle kunna se dem så länge han levde. Skulle trycken ens överlevt om inte den store mästaren gjort så? Skall också låta de dyka upp lite varstans i mitt hem på väggar, möbler och i skafferiet. Kanske gör min egen varaiant av Florabyrån Linné, en ouppnåerlig Josef Frank skapelse som går för sexsiffriga belopp! Linné var en passionerad samlare och en sann livsnjutare. Kanske är det så att passionerade samlare också är livsnjutare?! Så du livsnjutare, vad samlar du på?

En återvunnen pralin

Hittade denna lilla pralin på Åter Vinnarna. Visst är den underbar, både i färg och form? Sliten av ålder och brukande, men fullt användbar. I sommar skall den pryda det dukade bordet med någon form av mumsig röra. Gillar återvinning för prylar OCH människor. På Åter Vinnarnas sida kan man läsa:
"Åter Vinnarna är en idéell förening som syftar till att vinna människor åter till arbete och ett stabilt drägligt liv. Åter Vinnarna arbetar med metoden hjälp till självhjälp. Genom kamratstöd och arbetsträning i en drogfri miljö får medarbetarna möjlighet att växa, stärka självförtroendet och successivt öka möjligheterna till egen försörjning."

En god sak att stödja, för är det inte så i vårt "slit och släng" samhälle att vi lite för lättvindigt "slänger" bort vårt överflöd. Även när det gäller människor. Så fort någon/-t inte passar in i omgivande miljö så skall det bort. Så nästa gång du förpassar en pryl längst bak i skåpens mörka vrå, ge det till någon passande organistation istället så kanske ditt överflöd bidrar till att "Åter Vinna" en människa.

Klarar mig inte utan Clara

Konservburksöppnaren "Röda Clara" har jag vuxit upp med. Hon känns nästan som en kär gammal släkting vid det här laget. Men inte den moderna lite kantiga modellen som Sigvard Bernadotte är mest känd för. Nej, en likadan som denna, röd/vit och lite bulligt svepande i formen. Får mig att tänka på en 50-tals bil. Den har gått i arv i generationer (mig veterligen iallfall 3) men har nu med sorg i hjärtat tvingats inse att den nog öppnat sin sista konserv. Hon har varit så sliten att den röda plastlisten fallit av, för att inte tala om färgen efter några vändor i diskmaskin. Så surfade jag på Tradera en dag, sökte på "Röda Clara" och se där var hon ju! Till ett mycket modest pris dessutom. La ett bud och så i fredags hämtade jag hem Clara igen! Nu skall hon få en väggplats i vårt skafferi. För det braiga med "nya" Clara är att hon faktiskt kom med en liten plåt som gör det möjligt att sätta henne på väggen igen - vilket "gamla" Clara tyvärr tappat bort på vägen. Så stor har min kärlek till Clara varit att jag behållit henne trots att hon har åkt i och ur en låda varje gång jag använt henne. Visst har vi väl såna saker lite till mans, som tappat en del av sin funktion men ändå får stanna. Vilken gammal pryl är det i ditt hem?

Är det bara en illusion?

Nu skall jag slå ett slag för hantverkare på orten. I den lilla byn Lottefors håller keramikern Anna Wrigstad Östberg till. Upptäckte henne i vintras på en julmarknad då jag köpte en kopp "bara vara" ur hennes kollektion. Utmärkande för hennes alster är mönster, humor, estetik och ofta dyker det helt oväntade upp. För mig är varje sak som en liten saga. Är du nyfiken på att se mer så upptäck henne via Anna Keramik eller varför inte ett besök på Wäxbo kvarn där hon har försäljning på sommarna. Just nu vill jag ha denna tallrik, men så upptäcker jag en helt ny oväntad detalj som gör att jag går hem med något helt annat. Lägg också märke till duktiga fotografen Katarina Hansson som fotat de vackra bilderna. Är det förresten nån mer än jag som ser en hund och en pingvin eller är det bara en illussion?
Foto: Katarina Hansson

Det som göms i snö...

Är det inte underbart vad man kan hitta när tövädret sätter sina klor i den sista vinternsnön? Plötsligt en dag hittade min systerson ett litet fågelbord i plåt i en av gårdens hagar. Skevt och lite vint och förmodligen inget de förra ägarna velat spara. Men för mig som älskar saker som segrat över vädrets makter blev den en kär överraskning. Ett bevis för att inte allt som göms i snö är hundbajs och gamla fimpar. Sambon blev kanske inte riktigt lika glad då det handlar om ännu ett fågelbo att fylla. Vi har nu 4st som måste fyllas på varje dag då våra hungriga besökare mer än gärna smörjer kråset vid våra dignande bord.

Fast egentligen drömmer jag nog om den nedre varianten i grön keramik från Paradisverkstaden. Är det inte helt underbart? Det skulle få hänga i den stora lönnen som jag misstänker är ett gammalt vårdträd. På vintern skulle det innehålla näringsrika frön och på sommaren svalkande vatten. Älskar saker med dubbla funktioner som dessutom är vackra att se på. Det hängande fågelbordet hittar du bl a på Designonline för det facila priset av 1495:- . Men tills jag har skrapat ihop de slantarna får jag nöja mig med ett gammalt töfynd i plåt.
Foto: Desingonline

Bonboniere

En lärare i Gymnasiet sa en av de första dagarna att hon inte tolererade några Bonbon's i klassrummet. Vi nickade jakande och fortsatte tugga vårt godis, av den enkla anledningen att vi inte hade en aning om vad en "bonbon" var. På antikmässa lärde jag mig att "bonbons" betyder godis tack vare bonbonieres som dessa. Vissa kallar de rosengömma, fast såna brukar ha ett platt underrede och inte skålformat. Vad man än kallar dem så tycker jag de är underbara. Helt klart ett fynd för 35kr st. Tänker fylla de med godis eller blommor allt efter humör och årstid. I påskas låg det en påsklilja och flöt i varje. Vad skulle du fylla dem med?

En sliten gri...traktor

På gården finns numer en traktor. En sliten gammal M*A*N - Ackerdiesel. Älskar ordet "Ackerdiesel" det vilas så bra på tungan - prova själv får du se. Den gamla trotjänaren är målad av tidens tand, i en färg som stammar någonstans från ärgad koppar till rost brun. Patinan är så vacker, får mig osökt att tänka på bilder jag sett från Kuba på bulliga 50-talare som fortfarande dagligen går i trafik. Folk frågar oss vad vi skall ha den gamla traktorn till. Sååå jag säger som Achberg:
- Den som inte förstår tjusningen med att fara fram i 25 blås, på egen mark, med en gammal Ackerdiesel - för de är det ingen idé att förklara!

Första renoveringen

På begäran lägger jag in en bild på mitt första projekt. Målet är att återställa gården i skick man kan förvänta sig av en gård från 1929 (byggår). Betvivlar dock sanningshalten eftersom gamla kort skvallrar om en väldigt gammal timmerstomme under den brädslagna panelen. Dolt under ytan i ett gammalt hus kan man finna många guldkorn. Som husets trapp. Någon gång på 70-talet har man klätt in den i en mönstrad platsmatta där kanterna krönts av institutionsgrå plastlister. Det var inte med lite förväntan jag började dra bort den brokiga plastmattan. Vad skulle dölja sig där bakom, något värt att plocka fram? Efter skrapande och massivt eldande med värmepistol kommer i dagen den mest underbara gedigna trätrapp! Åhhh så nöjd jag kände mig då! Ett steg tar ung. 3-4 timmar att skrapa fram. Jag har nu frilagt 4 steg så det är bara 12-15 kvar att roa mig med. Jag har dyrt och heligt lovat sambon att inte gå loss på något annat INNAN jag är färdig med trappen - så det är bara att skrapa på! Care to join me?!

Vi leker sakletare

På en gammal gård finns så mycket spännande att upptäcka. Därför leker vi ofta sakletare just nu. Vi smyger upp för höskullar, kryper genom vedbodar och spanar in i den gamla ladan. Under såna upptäcksfärder kan man hitta både det ena och det andra. Allt från en gammal knopplist, ett rostigt fågelhus i plåt till en kantstött emaljhink från Kockums. För någon som bott hela sitt liv på en gård, är kanske inte en emaljhink något märkvärdigt. Men för någon som längtat en livstid efter att få bo på en gård, är varje liten upptäckt en fantastisk gåva. Den enes skräp blir den andres skatt. Vad kan vara mer miljövänligt än det?

Vänner ger hopp

Man säger "I nöden prövas vännen". Sällan inser man hur rätt talesättet stämmer som gånger då det dimper ner en paketavi i postlådan. Med förväntan hämtas paketet på posten. Hinner inte lämna centrum innan jag slitit upp paketet. Inuti en liten figur som påminner mig om att aldrig förlora hoppet. Tron kan tappas många gånger, men förlorar man hoppet så dör en bit av ens själ...

Läste idag i Åsa Jinders blogg:
- Vad är större än vår smärta? Vårt hopp.
Hon vet inte hur rätt hon har...

Hopp vilket vackert ord!

Ett gammalt slagbord

Här en bild från i påskas. Vi väntade 10 gäster till bords, men med ett bord som rymmer max 4 personer är det svårt att få rum med ytterligare 6. Nog för att det finns en himlans massa hjärterum, men tror inte ens Jesus skulle lyckats med konststycket att föda alla vid det bordet. Så vad göra?! Ja efter div. samtal på lokala annonser så avslöjade svärmors älskling att han hade ett slagbord ute i fäxet. Här var ingen tid att försnilla, åkte genast och tittade. Måste erkänna att jag till en början tvekade för bordet var trots allt ganska slitet. Men var som sagt ganska desperat, för gästerna skulle komma följande dag. Bordet bytte ägare till ett pris som är en bråkdel av vad jag skulle fått betala i antikaffär på fina gatan. Det är historien om hur ett 1800-tals bord gjorde att vi nu får rymligt plats 10 personer runt bordet.

En sliten stol för mina tankar

Ytterligare ett fynd från Erikshjälpen. En vacker gammal kontorsstol för 125 välspenderade kr. Åter igen blir jag medveten om hur mycket mer möbel man får om man köper gammalt istället för nytt. Visserligen tog det mig två dagar att skrapa bort den rödbruna färgen som någon "fräschat" upp stolen med på 80-taltet. Men det kanske var min lycka för innan färgen skrapats bort var det svårt att se vilket guldkorn som doldes där under. I den här stolen skall jag låta kreativiteten flöda, i den skall jag sy, pyssla och skriva spännande inlägg. Kanske blir det just i denna stol jag skriver min första roman...

Helt enkelt en vacker mojäng

På auktioner kan man hitta många fynd. T o m såna man inte vet vad de tjänat för syfte, eller visste att man behövde. Som denna konstiga mojäng, någon slags mätsticka är det nog som bär spår av flitigt användande. I precis sånt skick som är det vackraste, slitet av både ålder och användande. Har heller ingen aning om vad den kommer att användas till. Men en sak är säkert, någon där ute vet vad den en gång har varit, och om du är den personen så får du gärna skvallra!

Linnés dinosaurieägg

Dessa underbara porslinsägg hittade jag på Trägårdsmässan i Sollentuna. Så här måste väl dinosaurieägg se ut om Linné fått råda. Själv skall jag ha dem i vardagsrummet. För övrigt det rum som skall inspireras av just ovan nämnda Linné. Tänk Linnés Hammarby så förstår ni vad jag menar. Antika handkolorerade tryck, skolplancher med botaniska motiv överallt blommor i alla dess former. Fast tänk alltså Linné och inte Laura Ashley - lite mer subtilt snarare än överflöd. Regerande färg skiftar lite, men just nu lutar det nog åt linblommsgrönt. Rummet kommer fungera som kombinerat vardagsrum och bibliotek. Här kommer jag låta mig inspireras när jag krupit upp i soffan under kalla vinterkvällar. Tänder en brasa i öppna spisen och planerar sommarens kommande skördar.

En favorit i precis rätt färg

Hur kan man sälja något så billigt? På Erikshjälpen fann jag denna otroligt vackra gamla spinnrock. Färgen är exakt samma grå nyans som jag skulle vilja färggsätta husets alla foder, dörrar och lister. Troligtvis också målad i linolje- eller äggtemperafärg eftersom den är så vackert skavd på alla slitytor. Vad jag gav för den? Jo hela 50 kr!! Kan ni tänka er att jag ändå tvekade!! Har ju redan en spinnrock jag ärvt efter en gammal släkting. Men eftersom mamma är så förtjust i den så åkte jag tillbaka till affären och köpte denna. Så kan mamma fortsätta "låna" den andra så länge. Ja och så kan den "nya" stå modell för rätt nyans på snickerierna i huset när vi kommit så långt.

Mr Goran flyttar in

På en auktion mötte jag för första gången Mr Goran. Han bestämde sig lite hastigt och inte helt lustigt för att flytta in, men först efter att 180 bagis växlat ägare. Nu bor han allt som oftast i köket och ikläder sig div. huvudbonader av egen design på våra festligheter...ja får väl erkänna att även jag har ett litet finger med i spelet. På nyårsafton hade han en partystrut som var så läcker att svärmors katt genast lade rabarber på den.
- Mr Goran hälsar att han aldrig mer kommer tilltala den tjuvakiga skat...katten.