Kan en mygga skydda mot mygg?

Vissa små saker finner direkt sin plats i hjärtat. Som denna lilla turmygga. Det var iallfall vad expediten kallade den. Jag tror att det är det en amulett mot myggors härjningar. Därför skall den få ligga i fönstret innanför ytterdörren och stoppa de små blodsugarnas jakt på vårt blod. För jag fruktar att i vattengölar runt Rönnings ligger just nu en trillion mygg och väntar på att kläckas! För dessa är mitt blod en absolut delikatess så alla medel för att stoppa deras framfart mottages tacksamt! Turmyggan görs av Karin Eriksson och säljs i hennes butik Manos på Överjärva gård där du hittar fler underbara ting.

Sätter en syrenhäck

De säger att nöden är uppfinningarnas moder, då måste tom plånbok vara återvinningarnas moder. I brist på likvida medel gör jag små experiment och hoppas på det bästa. I helgen upptäckte jag en förvildad koloni av syrener under den stora lönnen. Då jag inte vill ha några andra växter där - än möjligtvis en klematis - bestämde jag mig för att chansa på att syrener går att flytta. Har alltså ingen aning om syrener överlever en flytt, men tycker det är värt en chansning. Syrenen skall nämligen få tjäna nytt syfte som häck. Finns det något sommrigare än en slingrande syrenhäck längs en liten grusväg. Det är iallfall vad jag vill skall möta oss på väg hem till Rönnings. Så sagt och gjort skred omedelbart till verket. Slet som ett djur i ett par timmar. Grävde och drog upp syrenens rötter. Svettig med händer fulla av skavsår studerade jag det slutgiltiga resultatet. I en mjuk böj följer 15 små syrenplantor grusvägen. Nu återstår bara att låta de etablera sig tillräckligt länge för att se om resultatet är lyckat. Är det lyckat så väntar "bara" ca 40m till att sätta syrener på! Tanken svindlar, tänk om 40 år när jag lagt näsan i vädret så vajar en syrenhäck längs vägen till Rönnings!

Hjärtligt pyssel

I väntan på bättre väder plockar jag fram penslar och färg. På en gård finns nämligen lika många inne- som uteprojekt. Känns nästan som när jag var barn och fyllde köksbordet med mina vattenfärger. Enda skillnaden är att dagens färger och penslar är dyrare och jag är själv tvungen att ta reda på oredan efteråt. Mamma vittnar gärna om mina sämre egenskaper att ta reda på mitt pyssel som barn. Målar nu ett hjärta som på 80-talet fått en lite för färgglad tolkning av kurbitsmålning. Hjärtat har mamma donerat och NEJ det är inte jag som förärat henne det som barn utan en arbetskamrat. Därför målar jag helt osentimentalt över kurbitsen med en vacker pärlgrå linoljefärg. Hjärtat kommer nu tjäna som förvaring för hjärtligt obetalda räkningar.

Solstol för snöväder

Fick förra veckan för mig att jag ville ha ett par klassiska gamla solstolar. Såna som man fäller upp med risk för klämda fingrar. Surfade lite på nätet för att se om det gick att hitta. Men kammade noll, inte ett enda exemplar stod att finna! Så bordlade önskemålet tillsvidare. Förr eller senare dyker det väl upp ett par. Denna gång dök de upp väldigt förr, närmare bestämt tre dagar senare! Under ett snabbt ärende i stan tog vi vägen förbi Erikshjälpen. Precis innanför dörren stod stolarna och väntade! Sambon såg mina giriga ögon och sa:
- Köp allihop (underbara man)!
Sagt och gjort, slog till och köpte alla 4 - 2 stora och 2 små. 200 kr fattigare men ett leende från öra till öra rikare åkte vi hem. Tyvärr hade vi inte lika tur med vädrets makter. Så fort vi kommit hem, slagit upp stolarna började stora snöflingor falla! Får väl roa mig med att uppdatera stolarna till "solstol 2.0" i väntan på bättre väder!

Äntligen en Hälsingebock

Skall man nämna en symbol för Hälsingland så kommer många säga Hälsingebocken. Dess ursprung är höljt i dunkel men varje sann Hälsing ger bocken en speciell plats i hjärtat. Själv drömde jag länge om att tatuera in den på armen och kanske är det inte för sent eftersom min bror håller på att bli tatuerare. Inte fullt så drastiskt är att placera den på husfasaden och det finns de som vittnar om att den skådats på hus 700 mil från Hälsingland! Själv behöver jag inte gå längre än till köksbordet för att möta mina bockar. För dessa darlingar fann vägen till Rönnings via samlarmässan. Köpte paret till min mammas förskräckelse som tyckte de var fula - själv tycker jag de är charmigt kultiga. Så fort jag betalat sa en annan villig spekulant att hon skulle köpt de om inte jag slagit till. Nu saknas bara en Hälsingebock på fasaden och att sambon skriver sig i Hälsingland så kommer jag snart dela säng med en också!

Lillebror fortsätter hjälpa

Här är den lilla pallen som fyndades på auktion. Praktisk med lock och förvaringslåda. På bilden är "lillebror" åter igen på gång att hjälpa till på sitt eget lilla vis. Tydligen tycker han att pallen bör smyckas med en kotte. Vet inte om jag är lika såld på idén. Lockar inte att sätta mig på pallen och s a s upptäcka en kotte i kotten (pardon the french). Tänker osökt på Lill Lindfors ekivoka visa Igelkottaskinn...

När livet tar en ny vändning - återanvändning

Vet inte om det är åldern, flytten till landet eller medias ständiga varningsrapporter som får oss att se över vårt sätt att leva. Lockas inte bara av att köpa begagnat utan även återanvända det jag redan har hemma. Istället för att kassera återanvända för nya syften. Som foderlådorna i ladan. Behövde platsen till annat. Kom då på idén att vi kanske kunde återanvända de för kompost. Förmodligen är de inte alls regelmässiga. Kanske kommer jag en dag skratta åt mina nybörjarförsök i kompostodling. Men just nu nöjer jag mig med tanken på en fix och färdig kompostbehållare för minimum insats och noll kronor investerat. Sambon å sin sida nöjer sig med att konstatera att en gammal trotjänare (traktorn) äntligen har kommit till nytta!