Lillebror fortsätter hjälpa

Här är den lilla pallen som fyndades på auktion. Praktisk med lock och förvaringslåda. På bilden är "lillebror" åter igen på gång att hjälpa till på sitt eget lilla vis. Tydligen tycker han att pallen bör smyckas med en kotte. Vet inte om jag är lika såld på idén. Lockar inte att sätta mig på pallen och s a s upptäcka en kotte i kotten (pardon the french). Tänker osökt på Lill Lindfors ekivoka visa Igelkottaskinn...

När livet tar en ny vändning - återanvändning

Vet inte om det är åldern, flytten till landet eller medias ständiga varningsrapporter som får oss att se över vårt sätt att leva. Lockas inte bara av att köpa begagnat utan även återanvända det jag redan har hemma. Istället för att kassera återanvända för nya syften. Som foderlådorna i ladan. Behövde platsen till annat. Kom då på idén att vi kanske kunde återanvända de för kompost. Förmodligen är de inte alls regelmässiga. Kanske kommer jag en dag skratta åt mina nybörjarförsök i kompostodling. Men just nu nöjer jag mig med tanken på en fix och färdig kompostbehållare för minimum insats och noll kronor investerat. Sambon å sin sida nöjer sig med att konstatera att en gammal trotjänare (traktorn) äntligen har kommit till nytta!

Auktioner får pulsen att rusa

Bland det roligaste jag vet är att gå på auktion. Pulsen börjar höjas redan när jag läser annonsen. Denna gång i det lilla samhället Arbrå. Där brukar man kunna göra fynd, så förväntningarna är högt ställda. Väl på plats söker jag snabbt av lokalen efter intressanta föremål. Ser inget "måste-ha" men flera intressanta saker. Efter två timmars auktion har jag missat griskannan, och de kinesiska vaserna men väl åkt hem med tre fina impulsköp. För den löjligt låga summan av 100kr kommer jag hem med en liten lavoar, en pall och en gammal badrumsvåg. Lavoaren och pallen kräver lite omvårdnad men med endast 20+40 kr spenderade kan man köpa mycket linolja. Vågen - av den gamla typen de brukade ha på sjukhus - hittar direkt sin plats i badrummet. Då inser jag plötsligt mitt misstag. Nu går det inte längre att skylla på att vi inte har någon våg!

Med en hjälpande tass

Ibland får man hjälp från de mest oväntade håll. Men fråga är om inte hjälpen jag fick vid förra helgens påtande i trädgården snarare var en björntjänst. Så fort jag började gräva dök en vältuggad boll upp i gropen jag grävt, eller på plantan jag just planterat. Stora bruna ögon studerade mig intensivt och väntade ivrigt på nästa steg. De stora bruna tillhör "lillebror", som vi med en stor portion kärlek kallar svärmors hund. I väntan på en egen "lillebror" (vi talar tyst om det faktum att han faktiskt är en hund) brukar han besöka oss till allas glädje - inte minst svärmor som då får sovmorgon. Men något barnarbete är det inte att tala om för föga är de sysslor han bidrar med. För alla som någon gång grävt i rabatten och fått en hjälpande tass, vet att med schäfrar till hjälp blir genvägar snarare senvägar.

Några små fiiiings

Var på samlarmässa och vad passar väl en samlare bättre? Hittade flera pryttlar som min engelska vännina troligtvis skulle kallat "fiiiings" - hon har en riktig engelsk arbetarstads dialekt. Slog till på en korg, ett par ljustakar och så detta lilla pennskrin som på nått sätt symboliserar allt det jag försöker skapa på Rönnings. Älskar formen och den handmålade blomdekoren slingrande längs skrinets sidor. Lite kantstött och slitet av åren men fortfarande med vacker färg. Känner på mig att den mer än en gång kommer vägleda mig i min mission att göra Rönnings till ett blommigt grönskande paradis.

Sjunger långsamhetens lov

Finns det någon bättre medicin för en stressad storstadssjäl än att måla med riktig linoljefärg? Att måla med linoljefärg tar tid! Varje strykning skall torka i 2-3 dagar och det krävs minst 3 strykningar. Eller som expediten på Gysinge byggvård sa:
- När du tror att det är färdigt för nästa strykning, vänta en dag till!
Dessutom är den ganska tungjobbad. Varje lager skall jobbas in med en grov pensel. Får nästan kramp i händerna av att måla de nya trädgårdsmöblerna och jag älskar varje minut. Just för att det inte är någon idé att stressa! Bara att öppna en burk linoljefärg är en njutning. Det känns direkt att det här är naturligt. Inte nytt och miljöfarligt utan bara färg, som man späder med ren kallpressad linolja. När jag står där och jobbar lovar jag mig själv att jag aldrig mer måla med snabbtorkande, miljöfarliga färger. Hädanefter blir det bara målning som tar tid - för det mår både jag och naturen bra av!

När dynga blir till guld!

Det är planeteringstider och ute i ladan står pallkragar och väntar på färg och innehåll. Enda abret är att jag insåg att jag knappast kommer ha råd med frön OCH jord till 8 palkragar. Jord är dyrt vilket jag insåg när jag gick på det lokala trädgårdscentret! Att fylla alla kragar skulle förmodligen gå på ett par tusen och av någon anledning så lockar möjligheten att t ex köpa utemöbler mer än jord! Måste hushålla på resurserna när vi dras med två boenden. Därför får man lov att prioritera de större utgifterna. Så det här med jord blir en klurig fråga. Går runt husknuten och kollar på de uppgrävda högarna som ligger vid ladans kortsida. Hmm, inte att tänka på att använda den sorgligt grusiga leran. Men så talar jag med grannen (underbara kvinna) som påpekar att jag borde kolla de överväxta högarna bakom ladan som borde bestå av välbrunnen dynga. Är lite tveksam men senare när skall dika ur lite sura diken, bestämmer jag mig för att syna högarna lite närmare. Och döm om min förvåning, de två kullarna består av den mest lättgrävda mylla. I varje spadtag ringlar en mask. Färgen är precis så där mustigt mörkbrun som perfekt planteringsjord skall vara. Ser ut som den finaste "köpejord" och lyckligt konstaterar jag att landsbygdens vinstlotter är något helt annat än de man finner i en storstad. Aldrig hade jag väl trott att en dynghög skulle fylla mig med sådan glädje!